Att vara mamma...

... till den här fantastiska tjejen är verkligen en underbar resa! Genom livet. Alla tankar. Som hon nu delar med sig av. Stort som smått. Funderingar. Åsikter. Frågor. Alla känslor. Ibland uppe bland molnen. Ibland långt nere under jorden. Svallande. Som tidvattnet. Allt vi upplevt Tillsammans. Redan.

Och i fredags fick hon ta emot sitt pris i skolan. Student of the Month. Vi föräldrar var såklart inbjudna. En liten ceremoni inne i auditoriet. Först ut var Kindergarteners till Second Grade. Efter oss kom de äldre barnen Third till Fifth Grade. Man delar upp i två grupper för att det annars skulle bli lite väl trångt inne i auditoriet.

De var fyra barn i Storasysters klass som fått utmärkelsen denna månaden. Det brukar vara 3-4 elever per klass varje månad. Och Storasyster var så glad och så stolt. Och även väldigt "nervoucited" (hennes eget uttryck för att vara både nervous och excited på samma gång). Hon satt tillsammans med sina andra klasskompisar bland de andra förstaklassarna.

Inne i auditoriet väntade vi sedan på att rektorn Mr T skulle komma och säga några ord. Innan han delade ut priserna till varje barn. Han är verkligen en personlighet Mr T. Han agerar mer som en blandning mellan en klassisk "Coach" och en mentor för barnen på skolan. Peppar. Stöttar. Uppmuntrar. Tillrättavisar.  Ingjuter "vi-känsla" och stolthet för skolan och därmed också hur man ska bete sig mot andra. Att man ska vara en bra vän. Hjälpsam. Stöttande. Ansvarstagande. Ja, han är en eldsjäl på så många vis. Brinner för skolan och för barnen och familjerna och även lärare och "staff". Något jag tycker är smått fantastiskt att se. Även om mitt svenska (och till viss del kanske även New Yorkska Jag) känner sig väldigt ovan vid detta mycket "amerikanska" sätt att uttrycka sig och till och med ibland nästan kan känna mig lite obekväm. Inte så att jag inte tycker om de budskap han ger eller så, utan jag tror helt enkelt att det är sättet. Det här väldigt amerikanska "pep-talk-sättet" som man som lite mer lågmäld svensk inte är van vid alls. Men jag tycker verkligen att det är otroligt fint att han känner så mycket för skolan och  framförallt att han ständigt är NÄRVARANDE. Bland sina elever. För sina lärare, administrativa personal och volontärer. Liksom för oss föräldrar. En enorm drivkraft och det är något som inte alltid ses i skolor tror jag.

I väntan på rektorn Mr T

Så kommer han och inleder med några ord. En del uppmuntran och beröm. En del är "information" om hur de (barnen alltså) ska göra nu då de får sina utmärkelser: "Ta i hand. Alltid höger hand även om man är vänsterhänt. Sedan stolta gå upp på scenen och titta ut över publiken"

Storasysters tur att få ta emot utmärkelsen från Mr T

Sedan står de på scenen alla kindergartners samt First Graders som är Students of the Month 

På vägen ner från scenen fick de även ta emot en folder från PTA

Diplom samt en bildekal. Här är det vanligt att föräldrar kör runt med sådana här dekaler på sina bilar då deras barn har fått någon utmärkelse. Något som känns väldigt osvenskt och som i Sverige nog skulle anses som extremt (läs: opassande) skrytsamt.

Skolans maskot är en svart panter och här är den folder barnen fick från PTA, dekorerad med just skolpantern och såklart med texten Student of the Month

Med diplomet fanns även ett presentkort till restaurangkedjan Applebee´s där Storasyster nu kan få en gratis måltid.

Som jag skrev redan tidigare så är ju detta fenomen med utmärkelser i skolan väldigt amerikanskt, eller i vart fall mycket osvenskt. Kanske finns det även i andra länder. Jag skulle kunna tänka mig att t ex Storbritannien och Frankrike har liknande system? Men det är enbart gissningar från min sida. Kanske vet ni där ute mer? Men som sagt, osvenskt känns det. Särskilt om man tänker på att barnen är såpass unga. Här är det ju fråga barn från fem år. En ålder där man som barn i Sverige fortfarande går på dagis (eller förskola då).

Jag vill gärna poängtera det igen dock. Detta att det inte handlar om att endast uppmärksamma de som är traditionellt "duktiga" i skolan vad gäller studieresultat. Utan det handlar om att uppmuntra eleverna och stärka barnens självförtroende. För de framsteg var och en gjort. På sina egna villkor. Både akademiskt och i andra sammanhang. Under ceremonin i fredags fanns barn som blivit Student of the Month med motivationer som "Good citizenship", "Great development in his/her reading/writing or maths or science", "Worked very hard on his/her English and taken it to a new level". Det senare gissar jag var en elev som flyttat hit från ett annat land och därmed har haft lite svårt med engelskan. Sådant är ju fantastiskt tycker jag! Att man kan få sådan uppmuntran även som nyinflyttad i ett nytt land, med en ny kultur och ett nytt språk. För Storasysters del så fick hon sin utmärkelse för "Excellence in Citizenship och Academics".

Ceremonin avslutades sedan med att alla barn får två kakor var ute på skolgården och så tas en bild på respektive barn med sin familj. De här fotona sätts sedan upp på väggen ute i receptionen där administrativa personalen sitter (det är också här barn och familjer kommer då man har frågor eller bara ska "checka in" som t ex volontär etc.

Själva firade vi lite extra i fredags med gofika. Och på lördagen fick Storasyster också en present. Jag tycker som sagt att det känns så himla bra att hon kommit in i klassen och skolan så fort som hon gjort. Och jag ser denna utmärkelse nu lite som ett "bevis" på att hon trivs och mår bra där. Något som är otroligt viktigt. Även för oss föräldrar.