Ensamma igen

Våra kära vänner har rest hem igen. Till DC. Där stormar och åska väntade på dem. Här har vädret också slagit om lite nu. Idag hade vi mulet och till och med en lätt regnskur på eftermiddagen. Temperaturen låg runt 23 grader. Ingen känning av den värmebölja som en del av Kalifornien känner av just nu.

Det blev tomt när de reste. Väldigt tomt. Rummen ekar nästan. Vi har tvättat lakan, handdukar och städat. Det känns som alltid när man har haft huset fullt, tudelat. Man saknar. Särskilt som man inte vet när vi kommer att ses nästa gång. Samtidigt är det rätt skönt att återta sitt hem igen. Lite mindre kaos. Lite fler och längre pauser mellan alla aktiviteter, diskussioner, händelser. Lite mer tid att andas. Men i andetagen ligger såklart saknaden och skaver. Lite sådär som ett sandkorn i skon. Man dör inte. Men det känns.

Morgnar med lek, bus och spel

De här två alltså...

Torrey Pines

Trion vilar

Strandhäng

Storasyster och R väntar på den perfekta vågen

Här hemmavid vårt matbord har legobyggen, frukostar och spel avlöst varandra

K och jag fick även en kväll ute tillsammans medan papporna skötte barnen

Vissa kvällar lästes godnattsaga medan andra så skötte de sig helt själva i Storasysters rum

Sista dagen tillsammans spenderade vi på Legoland

Nu är det åter tillbaks till Sommarvardagen. Den utan skola. Men ändå vardag i form av någon slags rutin under dagarna ändå. M jobbar ju som vanligt och jag är med barnen. Och det är bara ett par dagar kvar till juli månad. Otroligt vad juni sprungit iväg. Jag hoppas att det kommer att bli en fin juli också. Gärna med en del strand- och poolhäng men utan att vara alltför stekheta. Och förhoppningsvis kan M ta lite ledigt ibland så vi kan planera ett par långhelger tillsammans under de kommande två månaderna. Det hoppas vi iallafall på.

Coronado Beach

Besök!

Det är tyst här på bloggen nu. Vi har BESÖK. Käraste Familjen K är här från DC och hälsar på. De kom i torsdags och stannar en vecka. Just nu är dagarna alltså fyllda med kaos lite mer kaos och ännu lite mer kaos. På det där viset det blir då ens hem är fyllt med energirika ungar som leker, hoppar, pratar, skrattar, springer, skuttar, snattrar, fnissar, bråkar, äter, spelar, ropar, sjunger...

Vi vuxna försöker hålla lite ordning på kaoset och även prata med varandra. Catch up. Det är intensivt på alla vis. Man är trött som en urvriden trasa om kvällarna. Men det är också helt underbart! Vi har verkligen saknat dem så.

Första kvällen tillsammans

Igår var det midsommarafton men den kände vi knappt av här. En liten stund saknade jag att vi inte kunde vara med i Battery Park. Som vi varit de senaste åren. För mig är det verkligen Midsommar nu. De svenska har bleknat. Men vi hade som sagt fullt ös.  Utan midsommarkänsla. Lekpark, handling, lek här hemma, och poolhäng på kvällen. Midsommarfirandet här i San Diego är aldrig på själva aftonen utan på söndagen har jag lärt mig. Så eventuellt åker vi till Balboa Park och firar imorgon. Men kanske struntat vi i det. För imorgon är R´s födelsedag. Och det ska ju firas! Ihop med E´s som nyss var. Plus att det är Father´s Day här imorgon också.

Idag blir det en dagsutflykt till Torrey Pines. Lite hiking och såklart stranden!

Sista skoldagen

Så var det då dags för den sista skoldagen som Förstaklassare. Vårterminen har gått galet fort tycker jag. Det känns som om de här månaderna efter vår flytt hit till San Diego bara rusat förbi på något vis. Jag har precis kommit in i våra nya rutiner och under de senaste veckorna börjat "lära känna" barnen i Storasysters klass lite mer, men så pang är det slut!

Här i USA har man ju inga skolavslutningar på det viset vi i Sverige är vana vid. Inga högtidliga avslut. Förra året missade vi själva skolavslutningsdagen eftersom vi åkte till Sverige ett par dagar innan terminen var slut. Nu i år skulle alla förstaklassare i Storasysters skola få tillbringa sista skoldagen i den intilliggande parken. Det blev korvgrillning och lekar. Jag tycker det var en jättebra sista dag för alla barnen även om det såklart blir lite småkaotiskt också då så många 6-7-åringar rusar omkring som yra höns.

Lillebror var såklart med och han hade sällskap av en drös med tjejer nästan hela tiden. De avlöste varandra under hela förmiddagen. Här är han med några från Storasysters klass.

Spännande med så mycket uppmärksamhet

En burrito "rullas"

Efteråt samlades barnen i klassrummen igen och sedan blev det kramkalas. Storasyster var verkligen ledsen och sorgsen över att behöva säga hejdå till sin fantastiska lärare. Och även jag kände mig ledsen över det. Jag kommer att sakna henne nästa år för hon har verkligen varit helt underbar.

Storasysters avskeds- och Tackbrev till sin lärare

Efteråt promenerade vi hem och väl hemma försökte vi muntra upp oss med lite dans. Det blev "Nudeldisco" till Alcazar.

På eftermiddagen träffade vi våra bästa vänner här och firade sommarlovets början med glass!

Nu kommer det att bli spännande att se hur denna sommaren kommer att bli. Tre måndader tillsammans på heltid jag och barnen. Jag tror att det kommer att bli supermysigt, roligt, underbart och samtidigt helt galet jobbigt och tröttsamt. Jag tror att vi kommer att skratta och gräla. Gråta och mysa. Vara hur irriterade som helst på varandra men ändå bli sams och sedan utforska både nya sidor hos oss själva och varandra och förhoppningsvis också nya sidor av vår nya hemort. Som sagt. Det blir en helt ny erfarenhet för oss alla. Kom an sommaren! Nu kör vi så det ryker!

Kalas och annat

Så mycket som händer här nu. Det är alltid en väldigt hektisk tid de där sista veckorna i skolan. Att Storasyster fyller år mitt i allt detta gör ju inte direkt att man har mindre att göra. Nu med M och Lillebrors resa till Sverige blev det ju ytterligare en del omredigering av vårt schema. Men jag tycker ändå att det gått bra.

Imorgon är det sista skoldagen för Storasyster innan sommarlovet. Sista dagen i First Grade. Det känns som om vårterminen gått otroligt fort. Och jag måste säga att jag är väldigt glad och tacksam över att det varit en så bra och fin termin. Vi är väldigt nöjda med hennes skola. Och jag är otroligt glad för den lärare hon haft här. Fantastisk på så många vis. Jag kommer att sakna henne nästa år, men hoppas att Storasyster kommer att få en bra lärare då också. Ikväll var vi och handlade en liten present Tack-för-den-här-terminen present till henne. Det blev ett presentkort på Barnes & Noble (bokaffär här) samt en fin anteckningsbok.

Kalaset för Storasyster hade vi igår. Det blev precis som väntat superstressigt timmarna innan. Sedan mer eller mindre kaotiskt och helt galet under tiden de 7 sockerhöga barnen rusade runt här hemma och lekte. Men efter tårtätningen (som skedde ute på vår uteplats tack och lov) lotsade vi dem till det "filmrum" som vi hyrt här på området, och där blev det film, popcorn och sedan pizza. Storasyster tyckte det hela blivit ännu mer lyckat än väntat så med det omdömet kände vi oss nöjda. Om än trötta. Nästa år blir det definitivt inte ett kalas här hemma. Herregud, om vi bor kvar i San Diego då så ska vi väl använda oss av att vi har bra väder nästan jämnt och vara ute. I någon park kanske? Eller så hyr vi helt enkelt in oss på något sådant där "kalasställe" och slipper fundera över allt fixande innan. Nu är det iallafall ett år kvar till nästa kalas vilket känns väldigt skönt.

Uteplatsen dekorerad för kalas

En balja popcorn...

...blev så småningom serverade såhär

Film i vårt "Filmrum"

Imorgon är det skolavslutning. Men inte som i Sverige där man samlas lite mer högtidligt och sjunger  med finkläderna på. Nej, vi ska vara i vår närliggande park och där ska det bli korvgrillning och lekar.  Jag tar såklart med mig Lillebror och är med. Festisar har jag åtagit mig att ta med. Så det blir det. Sedan börjar sommarlovet för Storasyster. Och själv bävar jag lite. Över antalet veckor. Över att vara ensam med båda barnen varje dag fram till den 8 september! Över hur jag ska kunna underhålla dem båda. Över hur jag ska lyckas orka. Men man får väl ta det hela en dag i taget. Eller en vecka i taget iallafall. Nu i veckan kommer iallafall våra underbara vänner Familjen K och hälsar på från DC. Något vi alla ser fram emot otroligt mycket.

Snart hemma igen!

Idag kommer de hem!!!
Vi har saknat och längtat. Vi har Facetimat och sms:at. Och vi har också försökt ta till vara på den tid vi haft också. Utan Lillebror. Att göra sådant vi inte riktigt kan, eller som blir helt annorlunda då man har en 15-månaders liten aktiv klätterapa med sig. Men nu känns det fint att vi snart är tillsammans igen hela familjen. I eftermiddag kör jag och Storasyster till Los Angeles för att hämta hem dem från flygplatsen.

För er som vill kolla lite vad de haft för sig kan ni alltid besöka Svägerskans blogg och läsa lite, bland annat här.

Lite blandad konfekt

Jag trodde i min enfald att jag skulle få mer tid att uppdatera bloggen nu då M och Lillebror är i Sverige. Men så har det inte alls varit. Det har varit hundra andra saker som kommit i första, andra, femte och sjuttiotredje hand. Så tystnaden här verkar fortsätta. Trots att jag de senaste dagarna haft mer tid att förfoga över än då jag är med Lillebror. Men jag hade många saker på mitt "måste-göra-schema" så det har inte blivit mycket datortid alls. Och imorgon kommer de hem igen! Hurra! Jag har njutit av att kunna planera mina dagar utifrån mitt eget och Storasysters schema, men nu känns det ändå mysigt att M och Lillebror ska komma tillbaka till oss. Vi har saknat dem. Imorgon bär det alltså av till Los Angeles igen för att hämta dem på flygplatsen. Det kommer bli många timmar i bil, men jag hoppas det ska gå bra.

Här kommer en liten sammanställning över vad vi gjort den senaste veckan.  

Förra tisdagen var det avslutning på Lillebrors musikklass han gått på under våren.

På tisdagseftermiddagen var Storasyster medbjuden till sin kompis J´s karateträning

Så var det ju hennes födelsedag också. I torsdags. Får jag lov att presentera en mycket glad 7-åring! Och precis som hennes t-shirt säger så är det en smart, funny, cool och silly 7-åring. Och alldeles alldeles... underbar!

Här ritar Lillebror ett kort till henne.

Det var ju vanlig skoldag då men på eftermiddagen hängde vi med våra fina vänner i en av lekparkerna här i grannskapet. En riktigt härlig födelsedagseftermiddag blev det.

Och så åt vi pannkakor på kvällen (Födelsedagsbarnets middagsönskning)

I lördags var det ju Sveriges Nationaldag 6 juni. Den firade vi. Först med pannkakslunch på vår uteplats.

Sedan fortsatte firandet med SWEA och Svenska Skolan (och andra glada svenskar) i Balboa Park

Självklart hade Svenska Skolan fiskdamm och jag fick jättebra hjälp bakom skynket, först av Storasyster och sedan tog hon och några av hennes kompisar över och skötte det hela helt själva. De älskade det! Särskilt att överraska de som fiskade med "bottennapp" som t ex en gammal strumpa, en diskborste, en (oanvänd!) blöja och annat smått och gott...

I måndags frågade min kompis om jag ville följa med henne till Mission Bay för att promenera och det gjorde jag. En riktigt fin morgonpromenad blev det.

Storasyster och jag har även passat på att mysa lite extra nu när vi varit ensamma. I helgen hann vi med att gå ut och äta Brunch tillsammmans. Och sedan läxade vi till det med en god smoothie från Jamba Juice. Och igår gick vi på bio efter skolan. Det blev en resa till Tomorrowland.

Idag har jag försökt inhandla det mesta inför Storasysters kalas som ska gå av stapeln nu på lördag. För jo, på lördag smäller det. Det blir alltså inget Prinsbröllopstittande för vår del. Inte för att jag bryr mig alls faktiskt, så det gör mig inget. Istället kommer det att bli till att försöka få en jetlaggad pappa att fixa inför samt under 7-års kalaset, och även att få en jetlaggad Lillebror att lyckas hålla ut under de här eftermiddagstimmarna. Vi får se hur det går. Filmtema blir det iallafall.

Jag har även hunnit med att söka ett jobb. Tyvärr fick jag veta idag att de vill ha någon med mer erfarenhet än vad jag har för just detta jobb. Så jag får leta vidare. Jag försöker att inte känna mig alltför besviken men visst är det jobbigt det är det. Fast som sagt, jag försöker att inte känna mig alltför nedslagen. Och just denna gången var det ändå lite lättare än för ett par månader sedan då jag fick nej. Till viss del hjälpte det att jag fick svar såpass snabbt nu. Efter endast ett par dagar. Då hinner man inte gå och hoppas och undra så länge. Jag får helt enkelt ta nya tag. Fast jag tvivlar på att det kommer att finnas så mycket ork till jobbletande nu under sommaren. Att vara ensam hemma med två barn på heltid i nästan tre månader kommer att kräva en hel del energi. Kanske är det lika bra att ställa in sig på att just de kommande månaderna så får man helt enkelt lägga jobbletandet på hyllan. Och liksom vila i den tanken. Att det är okej. Och njuta av sommaren.

Avsked

Idag var begravdes "Gammelmormor". Jag hann prata lite kort med M i morse (San Diegotid) och det hela hade gått väldigt bra. En liten men fin ceremoni. Lillebror hade varit lugn hela tiden. Efteråt samlades de alla hos Farmor G och åt middag tillsammans. Det känns lite underligt att inte kunnat vara med och säga hejdå till I, men jag är väldigt glad över att M kunde vara där så att han fick möjlighet till ett eget avsked och att sedan få vara tillsammans med familjen.

Kanske ses vi igen i Nangijala... Då får vi ta en omgång scrabble.

Bilden fick jag från Olgakatt. Jag kan nästan känna doften av liljekonvaljerna...

De är framme

Nu har de äntligen kommit fram. Mina Älsklingar. Nästan 21 timmar efter att de lämnade San Diego igår är de nu framme. Första uppdateringen fick jag i morse när M textade mig att de landat i Frankfurt och väntade på planet till Köpenhamn. Han berättade att sätet bredvid honom varit tomt så Lillebror hade kunnat vara där vilket var något vi båda hoppats på. Det är alltid betydligt lättare om man kan få ett extra säte då man flyger med barn. Särskilt när man reser ensam eftersom man annars får ha barnet antingen i sitt knä eller på golvet vid ens fötter. Och Lillebror är såpass stor att det varit väldigt jobbigt för M att sitta med honom i knät under sin 11 timmars flygning till Europa. Så det var himla bra att planet inte var helt fullbokat utan att de fick det där extra sätet. Nyligen fick jag ett sms från Olgakatt att de snart skulle stiga på tåget från Kastrup. Så jag gissar att de alldeles strax är hos Farmor G då. Hoppas vi kan Facetima lite kort även om jag förstår att M måste var helt slut.

Igår på LAX (Los Angeles flygplats) när jag vinkade av dem innan de skulle ta rulltrapppan upp till Security

Sovande Lillebror på flygplatsen i Frankfurt

Foto från Olgakatt strax innan påstigningen på tåget i Köpenhamn

Själv köpte jag mig en kaffe på flygplatsen innan jag gav mig ut i Los Angeles fredagstrafik. Körningen tillbaka hem gick bra även om det var rätt trögt i början. Eftersom jag inte riktigt vågade chansa på att bensinen skulle räcka hela vägen stannade jag även till och tankade strax innan jag var tillbaka i San Diego. Bensinmätaren hade då blinkat ett bra tag och visade att jag hade bensin för ungefär 2-8 miles mer än vad min GPS sa att min returresa var från Los Angeles. Så kanske hade det räckt, men jag ville inte riskera att bli stående på motorvägen utan bensin.

När jag kom till våra vänners hem för att hämta Storasyster som varit där sedan skolan slutade var klockan redan över halv nio på kvällen. Sent. Och jag var trött. Men glad över att allt gått så bra ändå. Storasyster och hennes kompisar hade haft en underbar eftermiddag tillsammans och det känns helt fantastiskt att vi nu har fått sådana fina vänner här i vår nya hemstad. Att få hjälp på det det här viset är något som är ovärderligt. Jag hoppas att vi kan återgälda detta snart. Barnen hade lekt ute, bakat pizza till middag, sett på film och haft hur roligt som helst. THANKS A MILLION to you Family S!!!!!!

Resdag

Idag är det dags för M och Lillebror att börja den långa resan till Sverige. Jag hoppas innerligt att allt ska gå bra. Härifrån kör vi om ett par timmar. Jag lämnar dem i Los Angeles och kör sedan hem igen. Storasyster kommer att vara hos en kompis så hon slipper sitta i bilen flera timmar. Så hon sa hejdå till dem i morse. Det kommer att kännas tomt. Men det kommer också att bli lite av "semester" för mig vilket känns skönt också. Att endast ha hand om Storasyster en vecka och därmed ha lite mer egentid. Plus att vi två kommer att kunna göra lite mer saker tillsammans som vi inte kan med en 1-åring. Jag har till exempel lovat henne att vi ska gå på bio någon av dagarna. Det känns fint att kunna spendera lite mer kvalitetstid tillsammans med henne. Och att få ett par dagar då jag även själv kan göra lite andra saker känns också bra. Särskilt nu två veckor innan sommarlovet börjar då jag ju kommer att vara ensam hemma med båda barnen hela dagarna. Enda fram till den 8 september då skolan börjar igen. Det är ganska många veckor.

Men jag vet att jag kommer att sakna dem mycket också. Båda två. Detta är första gången jag kommer vara ifrån Lillebror en längre tid. Med tanke på den utvecklingsfas han är inne i nu så hoppas jag ändå att det ska gå bra. Lite orolig är man ju alltid. Men förhoppningsvis ska både resan och Sverigevistelsen gå bra. Det är ju "bara" en vecka ändå.

För mer eller mindre exakt 7 år sedan...

...så började mina värkar. Strax efter midnatt (New York tid) natten till den 4 juni 2008 började jag känna av dem. Då visste jag inte att det var värkar jag hade. Eftersom sköterskan som kom då jag ringde sa att monitorn inte gett utslag så det var nog mest fråga om en "irriterad livmoder" något som tydligen var vanligt då man som jag, just varit uppe och kissat. Men värkarna kom och gick med väldig tydlighet. Dessutom med kortare och kortare mellanrum. När det var ungefär 3 minuter mellan dem och jag hunnit fundera över att "detta väl ändå måste var mer än en irriterad livmoder" blev det plötsligt ett fasligt hallå. Sköterskor och gynekologer kom. Ultraljud och annat gjordes. Men då hade jag så ont att jag att det mesta liksom försvann i ett blurr.

Jag hann iallafall ringa M. Och som tur var hann han springa i full galopp till sjukhuset. För snabbt gick det. Efteråt när vi båda återfått lite mer vett och sans kollade vi min mobil och insåg att det från att jag ringt honom och till dess att Storasyster föddes gått mindre än 40 minuter!


Jag kommer aldrig glömma de där dagarna. Från det att vattnet gick på tunnelbanan i Bronx till det att hon så dramatiskt kom till oss. Vår fina fina tjej. Tiden på NICU och alla omvälvande känslor som kom med hennes ankomst. Lukten av Purell kommer för alltid att få mig att le, bli varm och få mitt hjärta att klappa lite fortare.

Och nu är hon stor. Så stor att jag ibland tänker hur hann hon växa så mycket under den här korta tiden? Hur gick det till? Vår fantastiska dotter. Så fort tiden fick. Samtidigt känns det som om hon funnits hos oss alltid. På något underligt vis. Älskade E. Sju år.