onsdag 4 mars 2015

Hipp Hipp HURRA!!!


Idag fyller den här underbara Solstrålen 1 år! Kan inte fatta hur mycket som hänt under detta året. Och samtidigt hur snabbt det passerat. Svisch! Som en virvelvind. 

Fjärde mars kom han ut. Vår egen lilla semla. Och snabbt gick även det. Som jag skrev igårgick hela förloppet väldigt fort och han var inte alls i lika gott skick då han kom till världen som Storasyster var då hon kom ut. Jag fick därför inte se honom alls efter att de tagit ut honom. Jag minns ändå att jag lyssnade efter det där Skriket. Och när det kom andades jag ut. Han skrek faktiskt mer än vad Storasyster gjorde då hon kom. 

Men efter det gick allt i rasande tempo och de hade ett väntade team från NICU (Neonatal Intensive Care Unit) som tog hand om honom direkt och nästan omedelbart rullade ner honom från operation till NICU. M hann dock ta några bilder medan de gjorde i ordning honom. Sedan fick jag ligga på uppvaket tills bedövningen släppt. Vilket tog lååång tid även denna gången. Man måste kunna vicka på tårna innan man får komma till sitt rum. M kom in då och då för att uppdatera mig lite. Han gick ju även tillbaka hem för att ta hand om Storasyster och ta henne till skolan på morgonen. Sedan kom han tillbaka.

Ett år sedan nu idag. 365 dagar. 12 månader. Fyllda av så många tankar, känslor, händelser. Helt. Galet. Här nedan följer en jättebildbomb från året som gått. 

En av de allra första bilderna på Lillebror. Lite drygt 2 kg tung. De tvättade honom inte ens innan de tog ner honom till NICU utan utförde bara de allra nödvändigaste medicinska testerna och procedurerna.

På kvällen när jag kunde röra benen igen fick jag komma ner till NICU och se vår lilla Drakunge för första gången. Fast han var då så inpackad i slangar, mössa (för att hålla c-papens slangar på plats, samt hakskydd att jag knappt såg hur han såg ut. Apparater apparater apparater. Hans lilla lilla näsa så uttänjd av c-papen att jag då tyckte den såg ut som en liten draknos. Därav Drakungen...


Liten hand i min


Men han växte på bra. Efter ungefär tio dagar kunde han andas själv utan hjälpmedel. Jag fick igång amningen också och han åt fint.


Pappa matar


Sonden fick dock hänga med ett bra tag till


Vi tillbringade dagarna såhär då. Känguru. Jag minns att jag ibland tänkte att det nästan kändes som om jag ruvade. 


Storasyster vakade och höll sällskap i kuvösen


Och i slutet drog han själv ut sonden. Ungefär som om han ville meddela att han nu var redo att komma hem


Och till slut fick han äntligen komma hem. Första april exakt 4 veckor senare var det dags.


Någon som var själaglad över att få hem sin Lillebror var Storasyster







Sedan har året som sagt sprungit iväg. Vi hann med en resa hem till Sverige under försommaren. Fantastiskt roligt att Lillebror kunde få träffa familj och vänner i Sverige såpass tidigt. Eller kanske snarare roligt för dem och för oss. Han kommer ju själv inte att minnas denna resan.

Hos Mormor


Och med Farmor och Faster


Och såklart med Kusin!


Vi hann självklart också med ett besök hos Olgakatt

Och sedan under hösten blev det ju en liten stund på dagis också. Åh, jag saknar verkligen Lillebrors dagis. Det var en av de saker jag kände störst sorg och saknad över att lämna faktiskt. Då när vi flyttade hit. Men vi har fortfarande kontakt. Både med personalen samt med ett par familjer där. Tanken med Lillebrors dagisstart var ju att jag skulle böjda söka jobb under hösten. Och att tacka nej till en plats på "vårt dagis" fanns inte på kartan. Platserna är få och eftersökta som guld. Men nu blev ju hösten lite annorlunda. Istället för att lägga tiden på jobbsökande så blev det till att förbereda och genomföra flytten hit. Men jag ska säga att jag var oerhört tacksam över att Lillebror då gick på dagis eftersom det var ett rätt drygt jobb att fixa med flytten. Och sedan vara ensam med både Lillebror och Storasyster i december då M flyttat i förväg.



Musik med Bari precis som Storasyster haft under alla sina år på dagiset


Och ja, nu är vi här. I södra Kalifornien. Och Lillebror kommer ju inte att minnas ett dugg från NYC så han lär bli en Västkustkille (ifall vi nu stannar här ett tag). Solig är han iallafall redan nu. Och han har precis börjat gå "på riktigt". Så nu är han väl per definition en "toddler" gissar jag. Ett år idag. Och på språng. Alltid. Det kommer att bli ett riktigt roligt och intressant kommande år. Jag minns från Storasyster att året mellan ett och två år hände det så himla mycket. Särskilt med talet. Kommunikationen. Och såklart kommer mer och mer av personligheten att avslöjas. Något jag tror alla föräldrar är väldigt nyfikna på.


I vår närmaste park



 Vatten är bland det allra roligaste som finns!

Hej nu går jag minsann!


20 kommentarer:

  1. Hej! Har bara kommenterat fåtal gånger på din förra blogg. Vilket härligt inlägg om er ettåring! Jag är lite nyfiken på hur tog katterna det när ni flyttade? :)

    SvaraRadera
  2. Sarah, Tack och vad roligt att du tycker om att läsa här och extra kul att få se dig :-)
    Katterna har tagit flytten väldigt bra faktiskt. De har ju fått större de med här vilket de verkar trivas väldigt bra med.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Han är tidig med att gå! Måste vara en stark och nyfiken kille. Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eastcoastmom! Och ja det är han nog. Tidig med att gå menar jag. Flera månader tidigare än vad Storasyster vad med gåendet är han iallafall.
      Kram!

      Radera
  4. Hurraaaaaa och än en gång grattis på 1-årsdagen.... och hurra för ett härligt inlägg och sån solstråle och att jag kommer skratta resten av kvällen åt att du "ruvade". Han har bråttom med allt. Sån sötnos. Lillebror ser glad ut över att få träffa mormor.

    Bilden som nyfödd är så fin. Alldeles ny. Har också en fin bild på min son när han precis fötts. Inte ens tvättad och så fin. När min dotter föddes var det ingen med på BB som kunde ta bilder 1979. Annat då ju.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Suzesan! Ja han är en riktig liten solstråle. Verkligen.
      Och jo jag tänkte ibland att jag ruvade när jag satt där på NICU med honom i famnen insvept i filtar och mina varma kläder. :-) Värme och närhet.
      Fint att du har en så fin bild på din som från hans födelse, och visst var det skillnad på förlossningar under tidigt 70-tal.
      Kram!

      Radera
  5. Fantastiskt, ett riktigt mirakel (som ju alla barn är förstås men tänk att han föddes så tidigt och att det gick så bra!). Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna! Ja för oss är han ett stort mirakel.
      :-)

      Radera
  6. Grattis till den lille sötisen!! Han verkar alltid såååå glad!! Lite som min egen K när hon var baby och toddler. DET är en gåva!!
    En riktig gåva! Livet blir så mkt lättare för dem, tror jag.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika, ja han har ett soligt humör det har han. Visst gråts och gnälls det också. När han är trött eller hungrig. Men oftast är han väldigt glad. Och ja det är en gåva.
      Kram!

      Radera
  7. Stooort grattis till den nyblivna 1-åringen! Tänk vad fort det gått, inte bara det här året utan jag tycker även det känns som nyss storasyster fyllde 1 år. Jag håller med, han verkar så himla glad och full av härlig, smittande livsglädje hela tiden. Mycket som hänt under hans första år, stor och omvälvande flytt (även om han som du säger inte lär minnas det), resa till Sverige med mera.
    Du har en fin familj, Saltis!!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vad gullig du är Anne!
      Ja jag känner mig lycklig över min fina familj och jag är väldigt tacksam över att allt gick bra med Lillebror. Han är verkligen en liten solstråle och har en enorm glädje som smittar. :-)
      Kramar!

      Radera
  8. Ni fick en tuff start. Men så bra det gick, vad fin han är!

    SvaraRadera
  9. Tack Annika!
    Ja det var ju inte riktigt en sådan start man helst vill ha men vi är glada och tacksamma att det inte var ännu jobbigare och svårare.
    :-)

    SvaraRadera
  10. Stort grattis till din lilla söta solstråle på sin allra första födelsedag.
    Kramar och trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Desiree, och önskar dig en fin helg också!
      Kram!

      Radera
  11. Jättegrattis till O. Ja vad snabbt året har gått. Nu har vi själva börjar förbereda oss för vår hemresa om några veckor. Vilken härlig park, ser fridfull ut.
    Trevlig helg på er. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tiden rusar iväg Mala. Man fattar inte riktigt vart den tar vägen.... Det måste kännas otroligt konstigt för er att snart vända tillbaka till Sverige igen också. Ett år fyllt av massor av intryck och upplevelser men som jag gissar såhär i slutskedet känns som om det rusat fram?
      Kramar och lycka till! Kommer du fortsätta blogga även efter att ni är tillbaka i Sverige?

      Radera
    2. Ja, just nu så rusar den mycket. Vi alla ser dock fram emot att komma hem igen. Det har varit ett bra år, men att bo i lägenhet i en så här stor stad i längden är nog inte riktigt vår grej. Men det har varit många fantastiska intryck som vi verkligen värdesätter att vi fått uppleva. Har tänkt att försöka fortsätta att blogga lite i Sverige också då vi har många släktingar som vi inte träffar så ofta, men vi får se hur mycket tid det finns när man kommer igång med vardagen igen. Ha det så bra. Kram

      Radera
    3. Nej jag förstår att det måste varit en stor omställning för er att koma från eget hus och sedan tränga ihop er i en liten lägenhet. Men jag tror att no i efterhand kommer att minnas den tiden som något väldigt roligt och speciellt. Plus att Ronja verkligen fick en bra start med sin engelska!! Ska ni försöka upprätthålla den när ni kommer tillbaks till Sverige? Kanske böcker, filmer etc?
      Jag hoppas du fortsätter blogga även när ni är tillbaka men jag vet att det kan bli svårt att få tid. Hoppas vi kan hålla kontakt ändå.
      Kramar och Lycka till!

      Radera