Efter drygt nio år i NYC flyttade jag med hela familjen till San Diego alldeles i slutet av 2014. Ett äventyr slutar och ett nytt tar vid. Storstadsmetropolen är utbytt mot ett mer "riktigt amerikanskt" liv. Här i min nya blogg kommer jag skriva om vår vardag och om olika tankar och funderingar jag har.
Gamla bloggen för er som vill läsa hittar ni på saltistjejen.blogspot.com
Och vill ni kontakta mig via email kan ni göra det på saltistjejen@hotmail.com
Det blev en riktigt rolig och mysig Påskafton hos våra vänner Familjen W idag. Eftersom vädret var riktigt härligt kunde vi vara ute på deras fina uteplats. Där blev det äggmålning, påskmat och Äggjakt. Samt allmän lek såklart. Vi hade så trevligt och eftersom småttingarna höll ut riktigt länge utan att bli alltför trötta och griniga blev vi kvar nästan till niotiden på kvällen. Då hade vi hunnit med att äta påskbuffé, dricka vin och äta goda ostar och sedan kaffe och tårta. Jag kan säga att magen stod i alldeles för många hörn när vi åkte hem. Men så ska det väl vara på påsk. Nedan en del bilder från eftermiddagen.
Stort TACK till Familjen W för att vi fick komma och fira påsk med er!
Glad Påsk!
När vi kom sov Lillebrors kompis A middag så han fick till sin stora lycka botanisera fritt bland alla leksakerna
Äggen målades på svenskt vis
Sedan var det dags för Påskmaten
Ungarna högg in på korv och köttbullar men skippade sillen och gravlaxen, förutom Lillebror som verkade älska gravlax och åt den med god aptit
Efter maten blev det Äggjakt
Vår första Påskafton här i San Diego blev verkligen riktigt skön och härlig!
Idag är det påskafton. Men vi har inte firat än. I eftermiddag blir det sen påsklunch eller tidig påskmiddag (beroende på hur man ser det) hos våra svenska vänner i La Jolla. Ser fram emot det. Det blir lite knytisvariant där vi tar med en del och de fixar en del. Har gravat lax som ligger och väntar i kylen. Köpt gravlaxsås och sill på IKEA. Vita ägg för äggmålning. Ska se om jag kan leta fram snapsen. Storasyster och Lillebror ska få varsina påskägg också innan vi åker. Svenska varianten. Sedan blir det även Easter Egg Hunt på amerikanskt vis hemma hos våra vänner.
Tidigare år när vi bodde i NYC var ju Easter Egg hunt en stor händelse som involverade flera av våra vänner. Alltid minst 5-7 familjer som organiserade och fixade Äggjakten. Oftast hade vi fika eller brunch tillsammans och kunde hänga med ungarna i timtal efter själva Äggjakten. Det kan jag sakna. Sista Easter Egg Hunt vi hade tillsammans i NYC var ju Lillebror nyss hemkommen från NICU. Då visste vi inte att detta skulle bli vårt sista Påskfirande i New York och nu när jag ser tillbaka på inlägget här blir jag lite nostalgisk. Förra året var vi ju i Arizona och hälsade på tre fjärdedelar av Familjen Brooklyn samt Morfar Brooklyn. Då var det Easter Egg Hunt i trädgården. Också jättemysigt. Särskilt att få träffa våra kära New York vänner igen. Nu i år blir det alltså vår första påsk vi firar här i San Diego.
Lugn morgon med lite pussel
Påskkatt
Storasyster påskpysslar lite
Förra året i Arizona
Bästa vännerna efter Easter Egg hunt för två år sedan - vårt sista påskfirande i New York
Lillebror hade då bara varit hemma från sjukhuset i ca 5 dagar, men var redan väldigt poppis hos damerna...
Denna veckan har känts lång. Och de fruktansvärda händelserna i Bryssel i början av veckan har färgat den i mörka toner. Återigen. Det känns som om vår nutid innehåller så mycket sorg, så mycket hat och så mycket rädsla. Och alla hemskheter upprepas. Om och om igen. I Europa, terrordåd. Oskyldiga liv som släcks. Här i USA masskjutningar. Med samma resultat. Oskyldiga liv som släcks. Ilska. Sorg. Maktlöshet. Och ja, även rädsla. Tanken på att man någonting ska befinna sig på fel ställe vid felt tillfälle blixtrar förbi i huvudet. Eller kanske ännu värre om någon i familjen skulle befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Tankar som man försöker skaka av sig innan de ens tagit full form. Och mitt i allt detta hemska lunkar vardagen på. Som vanligt. Mer eller mindre. För oss som inte drabbats. Eller lunkar och lunkar förresten. Den här veckan tycker jag det varit ett betydligt snabbare tempo än vanligt. Jag har knappt ens reflekterat över att det faktiskt är påsk. Det är i och för sig ofta så här i USA tycker jag. Påsken som högtid känns inte alls särskilt stor. Man har inte ledigt. Alla arbetar som vanligt både Skärtorsdag och Långfredag samt Annandag Påsk. Likaså skolorna.
Fast nästa vecka har Storasyster Spring Break. Och det ser vi alla fram emot tror jag. M kommer vara ledig nästan hela veckan vilket känns otroligt skönt. Ett andningshål i vardagen. Det behöver vi nu. Och eftersom det ändå är Skärtorsdag idag så tänkte jag ta och önska er Alla en riktigt Fin Påsk! Jag gör det med hjälp av Storasysters alldeles egen Häxa "Knapp-O-Ella" som flög hit hela vägen från Åland och Sverige för nästan exakt ett år sedan. Stort Tack igen till finaste Pettas! Knapp-O-Ella flyger minsann inte omkring endast under påsken utan även resten av året. Men då mest i Storasysters rum. Fast just ikväll tror jag hon tagit sin höna och sammanstrålat med sina häxvänner i Blåkulla.
Två år i stort sett på dagen. Det är tiden som gått mellan de här bilderna. Min lilla fjuniga drakunge med ben lika tunna som M´s tumme. Har han verkligen varit SÅ liten?! I en tröja som en av mina bästa vänner sytt. En tröja som ser mer eller mindre ut som gjord för en docka. Som både Storasyster och Lillebror burit som små. Eftersom mina barn är sådana som anländer tidigt till festen. Vilket medför en något mindre storlek än de som kommer på utsatt datum. Då, 21 mars 2014. Då vägde Lillebror 2 kg. Idag, en stor två-åring på nästan 96 cm och dryga 14 kg. Min Älskling. Min solstråle. Min huvudvärk. Min stora glädje. Min utmaning. Mitt mirakel.
Idag var det St Patricks Day vilket firas rätt stort här i USA. Storasyster hade grön tröja dagen till ära, och under kvällen pysslade hon ihop en "leprechaunfälla" där hon hoppas hitta någon liten present eller så imorgon.
Veckan har i övrigt känts både lång och kort. Samtidigt. Det har varit mycket men tiden springer ändå iväg och jag hinner inte med. Så känns det. Man flåsar efter som en otränad jag vet inte vad. Redan mitten av mars. Bara två veckor kvar till Spring Brake (som väl ungefär motsvarar påsklovet i Sverige skulle jag tro). Vi har som sagt ställt om våra klockor till sommartid här nu. Så det är återigen mörkt på morgnarna när vi går upp. Men vi har istället fått tillbaka de där gyllene kvällarna. När man lätt kan vara ute till 18-tiden utan att det känns som om det är kväll. Underbart! Nedan är några bilder från vår vardag här den senaste tiden. Inga stora saker har skett. Men det är väl just det som ju är vardagen. Smått som händer mest hela tiden. Man virkar vidare en maska här och en där och inser efter ett tag att man faktiskt sitter där med en rätt lång och färgglad filt.
Storasyster på sin cykel
Vår blomma på uteplatsen blommar om igen vilket är jätteroligt tycker jag
Visst är de fina!
Och så vår lilla "pyjamasbyxstomte"
Han är förövrigt så himla go nu. Häromdagen skulle han "pocka bomma Aah Pink" vilket fritt översatt är "Plocka en blomma som är rosa till Storasyster".
Bamse är fortfarande en av hans favoriter men högst på toppen delar just nu Alfons Åberg och Lightning McQueen på förstaplatsen
Och här är vi i vår närmaste park
Häromdagen var jag i Storasysters skola som volontär på Art Corps workshop. Det är föräldrar som hjälper till med deras art projects. Här är min tolkning av nästa lektion "Komposition" där man ska rita en uggla med oljepastellkritor. Textur och färg ska komma fram. Och sedan ska man måla med vattenfärg för att "färglägga" de ytor som man lämnat tomma med kritorna. Tanken är att barnen ska tänka över själva kompositionen. Hur vill de göra ugglan. Miljön.. Bakgrunden.
Vi har även haft årsmöte i Svenska Skolan och detta var min utsikt under kvällen. Jag blir kvar i styrelsen ytterligare ett år och det känns fortfarande roligt.
Kvällarna är som sagt längre och ljusare nu efter tidsomställningen. Häromdagen var det dessutom riktigt varmt så både Storasyster och Lillebror ville stanna ute och rita utanför vårt garage.
Lillebror var helt lyrisk
Nu är det fredag igen och ytterligare en vecka är till ända. Imorgon är det "Movie Night" för Storasyster i hennes skola och i helgen ska hon på lyxig sleep-over hos bästa kompisen. De kommer att bo med kompisens föräldrar på hotell för att fira kompisens födelsedag och ja, Storasyster packade redan i tisdags vilket väl säger allt...
I helgen ställde vi fram klockorna en timme. Sommartid. Vilket är den tid jag tycker mest om. Inte enbart för att det är just sommar, utan för att man i och med att man flyttar fram klockan lite får längre dagar igen. Kvällarna blir så mycket ljusare och jag bara älskar det! Däremot är ju morgnarna mörka som jag vet inte vad nu när man kliver upp, men det kan jag ta alla gånger mot att jag för längre och ljusare kvällar. Helst skulle jag nog vilja ha sommartid året runt. Även om det kanske spelar mindre roll här i San Diego jämfört med NYC och framförallt Sverige. När jag bodde i Sverige tyckte jag verkligen att vi borde ha haft "sommartid" året runt. Jag tyckte alltid att vi borde ha haft samma tidszon som Finland eftersom vintern är så otroligt mörk i norden.
Hur är det nu?I Sverige ställer man väl inte om klockorna förrän om ett tag? Är det nu den kommande helgen eller en vecka senare igen?
Enda nackdelen med Spring Forward som det kallas här (vlkett är bra för det ger en liten ledtråd om att det är just framåt man flyttar klockan på våren) är att jag alltid blir trött ett par dagar efteråt. Som om kroppen inte riktigt höngref med trots att det enbart handlar om en timmes förskjutning. Men vad fasen. Det går över. Och idag har jag botat min vårtrötthet med extra mycket och starkt kaffe. Jag kan ta det. Nu har vi ju härliga kvällar att se fram emot!!!!! Hurra!
I söndags hade vi kalas för Lillebror. Inget stort, men jämfört med förra årets 1-årskalas var det gigantiskt. Då hade vi ju nyligen flyttat hit och kände knappt någon än, mer än den familj som fortfarande är våra närmsta vänner och som vi bjöd över på tårta. Men under året som gått har vi lärt känna fler familjer och till 2-årskalaset bjöd vi 6 familjer varav 5 kunde komma. Av dessa var två våra amerikanska vänner här och de övriga fyra är svenska familjer som jag lärt känna via Svenska Skolan här i San Diego.
Typiskt nog så visade väderleksprognosen regn just på söndagen. Det känns ju galet med tanke på att det regnar så sällan här. Tror det var första regndagen på mer än en månad. Eftersom vi planerat att vara utomhus i en av våra favoritparker var vi först lite oroliga över att vi inte hade någon bra plan B. Vi bor ju fortfarande inte särskilt stort även om det skulle fungerat att ha kalaset hemma hos oss. Men vi hade tur för det klarnade upp vid lunchtid och vi bestämde oss för att ändå ha kalaset ute. Dock flyttade vi till en park närmare oss. Framförallt för att det var rätt blåsigt och den ursprungliga parken ligger ganska högt upp medan den vi valde ligger lite mer skyddat. Dessutom endast ca 5 minuter från oss med bil vilket var skönt. Det lustiga är att vi inte känt till denna parken tidigare trots att den ligger så nära oss. Men den är lite gömd inne i ett bostadsområde så man ser den inte även om man (som vi gjort hur många gånger som helst) passerar förbi alldeles intill. Dagen innan var dock Storasyster på ett kalas där och på så vis insåg vi att den skulle vara bra för Lillebrors kalas. Här nedan kan ni se kalaset i bilder.
Det är mycket Lego som gäller här nu (eller framförallt Duplo för Lillebror då) så självklart blev det en Legotårta. Fast jag var tvungen att staga upp den blå och gula biten lite med tandpetare så de inte skulle tippa under transporten...
Vår ursprungsplan var att ha ett Picknick-kalas, så vi hade förberett lite smått till ett sådant, men nu dukade vi istället upp allt på bordet så fick man ta vad man ville.
Inget av borden var upptagna (säkert tack vare regnet på förmiddagen) så vi kunde enkelt duka upp det vi tagit med oss till kalaset. Bordest vi tog stod så bra mitt emellan lekplatsen för de lite mindre och den för de lite större barnen så vi and full uppsikt åt båda hållen.
Det flögs flygplan...
...och åktes rutchkana
Och det lektes med bollar...
...och hoppades, klättrades och sprangs...
...och gungades...
...och ja, jag vet inte riktigt vad som pågick just här faktiskt...
...eller här... men skoj verkade de ha!
Och den här lille mannen var hur glad som helst, och även om jag inte tror att han förstod helt och fullt detta med kalas och att fylla år så fattade han iallafall att detta var något alldeles speciellt. Om inte annat så fick han ju äta fler kakor än han någonsin gjort tidigare...
Lillebrors BFF
Yngsta festdeltagaren med sin storasyster och sin mamma
Himlen klarnade upp mer och mer ju längre eftermiddagen fortskred
Så efter ett tag hade vi både soligt väder och "barn med solsken i blick"
Så var det dags för tårta och sång...!
Det blåste väldigt mycket så vi hade svart att ända ljusen. Vilket kan ses på den lilla filmsnutten nedan. Men Lillebror tyckte nog det var lika spännande ändå.
Storasyster med kompisarna A och E
Det blev till slut ett riktigt lyckat kalas tycker jag. Alla verkade ha roligt och det kändes fantastiskt kul att samla vänner såhär, även om det bara är för ett enklare barnkalas. Nu när man flyttat runt en del inser man verkligen att det är härligt när man börjat bygga upp sitt sociala nätverk lite och man har lärt känna en del folk. Att regnet upphörde och solen kom fram var ju ytterligare faktorer som gjorde kalaset lyckat. Särskilt som det kom ett nytt regnoväder sent på söndagkvällen och natten.
Thanks to All of You who came and celebrated with us and made O's 2-year Birthday party so fun!
