Trädplantering på Presidents Day

Förra måndagen var det ju Presidents Day och skolorna var stängda. Många arbetsplatser har dock inte stängt denna dag, men M´s företag har som tradition att ställa upp för sin Community, dvs San Diego den här dagen. Det handlar alltså om volontärarbete. Som anställd får man då välja att antingen arbeta som vanligt eller att komma och frivilligarbeta med det projekt som företaget organiserat. Man får även ta med sin familj, vilket såklart är jätteroligt och även till stor hjälp för de familjer där båda föräldrarna arbetar och man annars kan ha lite svårt att få tag på någon som kan ta hand om de skollediga barnen. I år var det Trädplantering som gällde och M anmälde både sig och resten av vår familj.

På morgonen var det väldigt dimmigt, men under resan dit steg solen och dimman lättade

Man bjöd först på frukost och alla delades in i olika grupper. Vi hamnade i "Team Blue" och efter lite kort information gick vi iväg med våra ledare till angivet planteringsområdet.

Storasyster var oerhört stolt efter att hennes första träd var planterat

Fint eller hur?!

Jag bar Lillebror i sele vilket gjorde det lite svårt att gräva och plantera, men jag gjorde så gott jag kunde vilket jag själv tycker var gott nog. Ofta körde jag och Storasyster lite Team Work ihop.

M stod i och grävde och grävde och grävde. Ett superjobb gjorde han tycker jag.

Det var riktigt roligt. Dels fick jag tillfälle att träffa ett par av M´s kollegor vilket var kul. Och så känns det alltid roligt att göra något sådant här "nyttigt" tycker jag. Särskilt tillsammans med hela familjen. Målet var att plantera 2015 träd totalt, men jag minns inte riktigt hur många av dessa som var tilldelade vår grupp. 

I början tog sig alla an plantorna med stor entusiasm. Krukor med träd i olika storlekar och sorter bars ut och ställdes med jämna mellanrum över marken. Hål grävdes och fylldes igen. Tyvärr var just den plats där vi skulle plantera trädplantorna extremt hård och torr vilket gjorde den mycket mycket mycket svårgrävd. Att den dessutom innehöll massor av sten underlättade inte heller. Tungt och svettigt. Jag tycker att Storasyster gjorde ett superjobb med planteringen. Hon gav inte upp i första taget och lyckades på helt egen hand plantera flera träd innan hon var så utmattad att hon inte orkade mer. Hon hade då envist grävt de flesta groparna själv också vilket var ett riktigt tufft arbete i den hårdpackade och steniga jorden. Vid det laget hade även solen stigit såpass mycket att det dessutom var rätt hett och de flesta var rätt trötta. Alla fick dock vatten och olika snacks för att få i sig energi, men arbetstakten hade vid det laget ändå minskat en del. Den hårda jorden samt värmen gjorde helt klart sitt för att minska på arbetstempot.

Under förmiddagen insåg även våra "ledare" att jorden var alltför tunggrävd vilket gjorde  detta till ett alldeles för svårt projekt att utföra under den tid vi fått på oss. Därför tillkallades en liten "grävskopa" som grävde hålen och vi fick sedan plantera samt fylla igen hålen och vattna. 

I grävartagen

Här i USA är som sagt den här typen av volontärarbete/välgörenhetsarbete rätt stort på de flesta företag. Även när jag arbetade i New Jersey hade det företaget flera sådana här olika projekt. Jag missade dock båda de dagar som vi hade utomhusprojekt eftersom jag var sjuk första året jag arbetade där och andra året hade vi ett viktigt möte som jag inte kunde missa. Förutom sådana här mer fysiska hjälpprojekt minns jag att min förra arbetsgivare även anordnade en hel del insamlingar. Kläder, mat och annat till bättre behövande. 

Även i skolorna sker under läsåret en del sådana här insamlingsprojekt. Just nu pågår t ex en "Canned food drive" i Storasysters skola där familjerna kan ge olika konserver till "elevrådet" som sedan vidarebefordrar all denna maten till en organisation som delar ut den till familjer som inte har det så bra ställt. Och för ett par veckor sedan samlade man in pengar till Forskning om Cystisk Fibros. 

Vår Trädplanterardag blev väldigt lyckad tycker jag. Även om vi alla var helt slut efteråt. Vi hade egentligen tänkt utforska området lite mer (i närheten av där vi planterat träden) men ingen av oss hade ork för detta utan vi körde direkt hem.

Gästrummet invigt

Vi har haft besök här de senaste dagarna. De kom i söndags och reste hem idag, så det var inget långt besök, men det var så ROLIGT att ses! Tyvärr visade sig San Diego-vädret inte från sin bästa sida, men de verkade inte tycka det var så tråkigt ändå. Jämfört med vintervädret i Sverige tyckte de det var skönt. Och de hade just haft två dagars sol i San Fransisco. Men visst, hade de kommit förra helgen hade de fått uppleva 27 grader och solsken. Nu blev det väl bara runt 17-20 och lite blandade skurar. Men visst solen tittade fram emellanåt den också.

De fick inviga vårt Gästrum (som till vardags fungerar som "kontor"). Vi hade nyligen införskaffat en gästsäng på IKEA och i lördags lyckades vi få undan alla de flyttkartonger som dittills stått staplade i det rummet så att rummet nu kan härbärgera besökare.

Som alltid känns det så mysigt när man träffar vänner man känt länge. Det är lite som att "komma hem". Man har minnen och gemensamma vänner och bekanta. Man känner varandra utan och innan på något vis. Så det blir så enkelt. Avslappnat. Okonstlat. Jag tycker det är så skönt. Den största dramatiken som skedde var att deras ena resväska gick sönder nu i morse då de packade alla sina inköp. Så det blev en blixttur för dem till Walmart där en ny resväska inhandlades.

Vad de fick se av San Diego? Tja, det blev en tur till Costco som särskilt L bara "var TVUNGEN" att se. Och sedan fortsatte de själva lite mer shopping samt tog en tur till Torrey Pines. Resterande tid har vi mest "hängt" och pratat. Kollade Oscarsgalan i söndagskväll. Såhär i efterhand inser jag att jag knappt ens tagit några bilder. Det om något visar väl att man verkligen ägnat tiden åt att umgås...

Idag vid lunchtid åkte de vidare. Nu mot Las Vegas. Eller framförallt till Hoover Dam... Som alltid är det sorgligt med avsked. Särskilt när man inte vet när man kommer att ses nästa gång. Men om jag känner dem rätt så kommer de och hälsar på igen.

TACK för att ni kom "förbi"!!!! Det var så otroligt roligt att ses!  

Lillebror trivdes finfint i knät på L

Packnings-tetris i den nyinköpta resväskan

Stolt mamma

Igår fredag, kom Storasyster hem och berättade att hon var en av de elever i klassen som blivit vald till "Student of the Month". De är ett par elever i varje klass som får utmärkelsen varje månad. I hennes klass var det hon samt två elever till som kommer att få vara med på den lilla ceremonin nästa fredag. Jag är kanske väldigt osvensk när det gäller sådant här, men jag tycker verkligen att det är ROLIGT och jag blir otroligt otroligt stolt! Kanske lite extra också eftersom detta kommer bara två månader efter att Storasyster "bytt" inte bara skola och klass utan även hela sitt vardagsliv och sina vänner. Stora omställningar som skulle kunnat få även den bästa lite i svajning. Jag är även väldigt GLAD över att det känns som om vårt val vad gäller skolan (och därmed också bostadsområde) verkar varit ett bra sådant. För om hon inte trivts och mått bra i skolan tror jag inte hon hade fått en sådan här utmärkelse nu. Så detta känns även lite som en bekräftelse på att vår magkänsla var rätt.

Nästa fredagsmorgon kommer givetvis både M och jag att vara med på ceremonin i auditoriet. 

Jag vet att man i Sverige (iallafall när jag växte upp, kanske är det annorlunda nu??) inte alls ville ha några sådana här typer av utmärkelser. Alla skulle "vara lika" och man skulle inte på något vis lyfta fram någon framför de andra i klassen. Ett resonemang som jag tycker är helt snedvridet. Det handlar ju i mina ögon om att UPPMUNTRA. Att få barnen att tycka att det är roligt att lära sig och att försöka göra bra saker i skolan. Både akademiskt OCH socialt. Att vara en bra kompis. Att hjälpa. Att lyssna. Att inte ge upp. Att kämpa. Förbättra. Inte på bekostnad av andra. Utan tvärtom. För att lyfta inte bara sig själv utan även andra.

För när jag frågade Storasyster vad kriterierna var för att bli Månadens Elev så berättade hon att det handlade om att man skulle "jobba hårt". Att inte ge upp utan kämpa på även med sådant man kanske tycker är lite svårt. Och att vara en bra vän. Alltså handlar det inte alls om vilka resultat man har jämfört med andra i klassen, utan mer om att man gjort individuella framsteg eller på annat vis visat att man just den månaden gjort något extra. Och den tanken tycker jag om. Alldeles väldigt mycket. Uppmuntran. Uppskattning. Att faktiskt få vara stolt över vad man åstadkommit. Det spelar ju egentligen ingen roll om det sedan handlar om att man skrev bäst på ett prov eller att man äntligen lyckats förstå den där knepiga matten som man kämpat med i månader. Eller kanske för att man ställt upp och hjälpt sina klasskamrater med något särskilt. Eller att man om man har svårt med koncentrationen, lyckats sitta still och lyssna bättre. Eller att man om man är blyg äntligen vågat prata mer i klassen. Alla har vi våra saker vi kämpar med. Saker vi försöker förbättra. Att uppmuntra och visa uppskattning för de bra och positiva saker vi utför, och för de framsteg vi gör är ju något som vi alla människor, oavsett ålder eller nationalitet, mår bra av. Och det får oss ofta att anstränga oss lite till. Igen. Och igen. Plus att jag tror att uppmuntran och uppskattning "sprider sig". Om man själv gör något bra som man får uppskattning för har man sedan lättare att ge det till andra också för något de gjort. Ringar på vattnet ni vet.

Detta är något jag känner att vi svenskar borde bli bättre på rent generellt. Att visa uppskattning. Att ge varandra en positiv kommentar. Ett tack. Beröm. Ett stöttande ord på vägen. Det kostar inget men gör världen till en så mycket skönare plats. 

Lite blandat från den senaste veckan

Nu är jag tillbaka. Kanske märktes ingen större skillnad här eftersom jag för länge sedan slutat med ett blogginlägg om dagen. Iallafall är jag glad att jag fick gjort det jag skulle och att det nu är fredag med en stundande helg. På söndag kommer dessutom kära vänner på besök från Sverige. Det ser vi fram emot. Senast vi träffade dem var i november då de var i NYC för att springa maraton. Nu kommer de att stanna två nätter hos oss och det ska bli fantastiskt roligt att ses igen.

Den här gångna veckan har annars mest präglats av att Lillebror nu verkligen GÅR. Armarna upp i luften och sedan är det full fart framåt. Ibland stupar han med näsan före i golvet och jag är just nu tacksam över de amerikanska tjocka heltäckningsmattorna. Faktiskt. Trodde aldrig jag skulle säga det men just nu är de guld! Han har dessutom börjat prata nu. Haha! Vi kommunicerar väldigt mycket nu och framförallt är det ordet "nej" med tillhörande huvudskakning som går på repeat här hemma. Både vi vuxna (Storasyster inkluderad) samt även från Lillebror själv. Han tycker det är oerhört kul att säga "ne ne ne" upprepade gånger och samtidigt skaka på huvudet. Och han är så söt när han gör det att vi andra inte kan hålla oss för skratt. Så sådant håller vi på med här.

I stort sett så är han en väldigt glad snart-ettåring. Och han har humor. Redan. Älskar det! Och fart och fläkt är det mest hela tiden. Stor skillnad mot då Storasyster var i samma ålder. Allt ska undersökas. Pillas på. Kastas. Dras i. Och framförallt stoppas i munnen. Lägg där till att han nu rör sig rätt fort. Så man hinner inte alltid med i svängarna. Storasyster var en mycket mer försiktig natur.  Och är det väl än. Efter att ha haft ett barn där vi knappt behövde barnsäkra bostaden mer än för då hennes kompisar kom på besök så har vi nu "Projekt Barnsäkring" framför oss känner jag. Den nya kunskapen han har klurat ut nu (häromdagen) är nämligen hur man öppnar vissa skåpdörrar.

Ja, detta är en otroligt HÄRLIG tid! Om än tröttsam också. Man är rätt slut varje kväll... Men jag älskar när man börjar få mer kontakt och kan kommunicera. Storasyster var ju tidig med talet men vi får se hur det blir med Lillebror. Skillnaden just nu är ju att Lillebror i stort sett endast hör svenska medan Storasyster hörde engelska på dagarna och svenska på kvällarna när hon var i samma ålder.

Igår firade vi dessutom Storasysters namnsdag. Det blev kladdkakebak i IKEAS hjärtformade kakform, och middagen fick namnsdagsbarnet önska själv vilket resulterade i tunnpannkakor och plättar.

I övrigt är det vår här nu. Allt blommar. Körsbärsträd. Hägg (eller iallafall något som är väldigt likt hägg både till utseende och doft). Mimosa (tack alla instagrammare som berättade vad det var för en blomma!) plus en massa blommor jag inte har en aning om vad de är för några. Och så mitt i alla de här vårblommorna står palmer och citronträd fulla av citroner. Ja, det känns minst sagt lite underligt. Men vackert är det. Någon sa till mig att vintern sträcker sig ungefär december till januari, sedan kommer våren ungefär fram till mars och då brukar försommaren dra igång. Galet! Men just nu njuter jag. Saknar inte snön och kylan ett dugg faktiskt. Och som en infödd Kalifornienbo sa till mig när vi pratade om att man kanske så småningom kommer att sakna snön ändå: "The great thing with living here in California is that you are never more than 3 hours away from anything. Mountians for skiing, the beach, the desert, amazing national parks with lots of cool forests...". Vilket onekligen låter rätt fantastiskt!.

Som små bollar av glädje och solljus tycker jag att mimosaträdens blommor är

Är det någon av er där ute som känner till denna blomman? Tycker att bladverket påminner om "taklök" som ju är en suckulent. Detta är förövrigt en låg markväxt.

Vi hann såklart med en semla också. På självaste Fettisdagen. Från The Swedish Royal Bakery såklart. Och den var precis lika god som den vi åt där för ett tag sedan. Mycket mandelmassa i bullen. Jag vill ha den så och inte utblandad i grädden. Semmel-Nazi det är jag det....

Ikväll blir det en lugn fredagkväll tror och hoppas jag iallafall. Känner mig fortfarande lite trött efter mina senaste dygn. Först blir det filmkväll med Storasyster. Sedan vill jag absolut se finalen av "På Spåret". Om jag orkar hålla mig vaken.

Önskar er alla en fin helg nu! I våra gamla hemtrakter har jag hört att det ryktas om ännu mer snö. Så ni där borta hoppas att ni kan hålla er varma.

Fettisdag

Eftersom det är Fettisdag idag. Här kallad Fat Tuesday (eller Mardi Gras om man har kopplingar till New Orleans) så har jag beställt semlor på The Swedish Royal Bakery! Känns sååååå fantastiskt LYXIGT! Kommer köra och hämta dem i eftermiddag efter att jag har hämtat Storasyster i skolan.

I övrigt har vi haft en mycket skön Långhelg. Ja, det var Presidents Day igår vilket är en sådan där konstig amerikansk "helgdag" som endast VISSA är lediga. Men skolorna är stängda då vilket gör att barnen har ledigt. Företaget M arbetar på här har egentligen inte ledigt denna dagen, men de organiserar en volontärverksamhet för alla intresserade anställda just denna dagen. Just detta med välgörenhet och frivilligarbete är otroligt vanligt i amerikanska företag och på flera arbetsplatser. Det anses mycket viktigt och under året brukar de flesta företag ha olika former av just volontärarbeten och insamlingar för att stötta och hjälpa sin community. För vår del handlade det igår om Trädplantering. M tyckte det lät roligt och eftersom de anställda även fick ta med sig familjen så anmälde han oss allihop. Vi var alltså ute hela familjen och planterade träd igår. Men mer om detta i ett kommande inlägg. Storasysters skola hade dessutom stängt på fredagen så hon fick hela fyra dagars ledigt! Då var vi till Birch Aquarium här i La Jolla och hade en supermysig dag. Ska försöka hinna skriva om det också så småningom.

Just nu de kommande dagarna blir det annars kanske ännu lite knappare om tid för bloggen än vanligt. Jag har en sak jag måste få klart denna veckan och med en snart ettåring hinns inte så mycket under dagtid. Så den kvällstid jag annars har använt till "rekreationssurfande" och bloggande kommer nog gå åt till annat ett par dagar framöver.

Önskar er alla en fortsatt fin vecka! Och må alla som vill få sig en god semla kunna få tag på en! DET önskar jag er verkligen.

Och till alla er som drabbats av YTTERLIGARE ett snöoväder (tänker främst på er som bor längs med amerikanska ostkusten och som jag vet har fått en riktigt snörik och KYLIG vinter i år) vill jag sända en hel hög med värmande tankar!

Valentine´s Day förra året och i år

Det händer mycket under ett år men Kärleken bara växer och växer

Jag hoppas att ni alla haft en riktigt fin Valdentine´s Day, eller Alla Hjärtans Dag som det ju är i Sverige!

Dubbeltappad tand

I fredagskväll lossnade äntligen Storasysters tand som suttit hur löst som helst under en lång tid. Men det hela skedde mitt under tandborstningen vilket gjorde att tanden försvann spårlöst i avloppet. Tanden var alltså "double lost" som Storasyster uttryckte det. Hur skulle nu tandfen kunna ge henne en peng?!

Skriv ett brev till tandfen sade jag. Berätta och förklara vad som hänt. Hon kommer säkert att förstå. Och sagt och gjort. Ett brev blev det.

Hon satte brevet på byrån eftersom hon inte ville lägga det under kudden (vilket är den vanliga platsen här i USA för tappade tänder som ska hittas av tandfen).  Jag minns att jag själv satte mina tappade tänder i ett glas vatten när jag var liten. Och så gjorde Storasyster i somras när hon tappade sin första tand i Sverige. Men här i USA ville hon göra det "rätta" för de amerikanska tandféerna. Självklart hittade tandfen brevet och på morgonen låg ett par mynt intill. Till Storasysters stora glädje. Hon blev så glad att hon igårkväll ville skriva ett tackbrev till Tandfen. Så det gjorde hon. Fint tycker jag.

Hur man hittar en semla i San Diego

Nu är det ju semmeltider i Sverige, även om det mesta som skrivs om just detta bakverk där hemma just nu handlar om Semmelwrapen. Extra roligt är att det är min gamla klass- och simmarkompis Mattias som kom på detta "to-go-koncept" för semlan. Jag hoppas han tog patent för detta har ju tydligen slagit stort där hemma. Vi träffades ju i NYC för snart ett år sedan när han var där på besök och jag undrar lite över om inte idén till denna "to-go-semla" föddes då? Fast personligen måste jag säga att jag helst avnjuter just en semla "to-sit" och inte på språng hahaha!

Här fick vi för ett tag sedan tipset om att besöka det svenska konditoriet "Swedish Royal Bakery" i San Diego. Det ligger i den del av San Diego som heter Poway och det visade sig att kondiset låg endast ett stenkast från oss (med San Diego mått mätt då alltså, vilket innebär att man tar sig dit med bil. I NYC hade man tyckt denna sträckan varit rätt lång...).

För en dryg vecka sedan åkte vi dit för att kolla in vad detta kondis kunde bjuda på för godsaker. Jag hade hoppats på kanel- och kanske även kardemummabullar. Även prinsesstårta visste jag att de hade efter att ha kollat deras hemsida. Men hör och häpna om jag blev överlycklig då det visade sig att de även hade nybakade semlor!!! Eller överlycklig är kanske till och med en underdrift. Ja, ni som känner mig vet ju hur mycket jag ÄLSKAR denna svenska "bulle" och att jag såhär års alltid känner mig smått grön av avund när jag ser alla smarriga semlor som ploppar upp både på Instagram och Facebook... Och nu fick jag lyckan att avnjuta en själv. Och ja, den fick högt betyg av mig! Släng dig i väggen FIKA-semlan! Inte ens gamla AQ-Cafés semla kunde leva upp till denna nästintill perfekta Semla. Säkert för att den här inte "massbakas" i större volymer, utan istället mest bakas till folk som förbeställt. Så den var otroligt god!

Överhuvudtaget hade Swedish Royal Bakery ett väldigt bra sortiment av alla möjliga europeiska bakverk. Då med tyngdpunkt svenska och skandinaviska sådana. Att se deras glasdisk var som att komma in i ett fika-paradis för en utlandssvensk. Det som är lite lustigt är att jag när jag varit i Sverige de senaste åren inser att många av mina gamla favoriter inte längre finns att få tag på när man går på de flesta fik i just Sverige. Istället har många av de "klassiska" svenska bakverken ersatts av amerikanska sådana. Som chocolate chip cookies, gigantstora muffins, olika cupcakes. Lite lustigt tycker jag.

Utsidan är ju inte direkt mysig. Det svenska kondiset ligger bland flera andra affärer och lokaler intill en rätt stor parkeringsplats. Så som de flesta "malls" ser ut här.

Men vad spelar utsidan för roll när man kliver in till detta...!

Prinsesstårtor, cjhokladbollar, vaniljhjärtan, och en mängd andragodsaker

Och såklart kungen av svenska bakverk (enligt mig haha!) SEMLAN!!!!! Och den var verkligen GOD! Mycket och otroligt god mandelmassa i bullen. Lagom mycket grädde och saftig kardemummabulle. Mmmmm....!

Två inramade bilder från Stockholm prydde ena väggen. Och de sålde även svensk "limpa".

Storasyster var också nöjd med detta svenska kondis, fast amerikan som hon är avstod hon semlan och åt istället en sugar cookie (i brist på chocolate chip cookies som egentligen är hennes favorit). I bakgrunden kan man skymta semlorna.

Här på The Swedish Royal Bakery fanns dock inga muffins, cupcakes eller amerikanska kakor. Däremot bullar, skandinaviska småkakor, italienska cannolies, budapestrulle, dammsugare, chokladbollar, biskvier, prinsesstårta, napoleonbakelser och en massa annat gott. Semlorna vi såg var faktiskt förbeställda men när vi berättade att vi var intresserade av att köpa så gjorde de helt enkelt två till oss medan vi väntade. 

Bageriet ägs och sköts av ett gift par, ursprungligen från Iran. Kvinnan började prata svenska med mig då hon hörde att vi var svenskar. När jag frågade hur det kom sig att de öppnat ett svenskt bageri här i San Diego berättade kvinnan att de bott ca 30 år i Sverige och då haft ett bageri i Stockholm. Och när de senare flyttade hit så föll det sig naturligt att de fortsatte med ett bageri även här och då nischade sig med svenska bakverk.

Hit lär vi komma tillbaka! Med ett sådant utbud och så bra och trevlig service var det verkligen en riktig pärla! 

Bergen i öst

Tänkte jag skulle fortsätta med lite bilder från vår tur till Julian som jag skrev om för ett tag sedan. I det inlägget visade jag ju endast bilder från själva Julian, men vi körde sedan hem genom helt fantastisk natur som jag mer än gärna delar med mig av här.

Julian ligger ju ungefär en dryg timme nordost från där vi bor. Alltså kör man bort från kusten och in bland bergen. Jag tycker detta landskap är otroligt häftigt. Jag älskar verkligen havet och är glad att vi har så nära till helt fantastiska stränder och klippor vid kusten, men jag måste säga att det här bergslandskapet (som jag faktiskt inte kände till låg så nära San Diego innan vi flyttade hit) har tagit mig med storm. Det är sett sådant landskap och en sådan natur jag inte alls är van vid att ha omkring mig vilket gör att jag tycker det känns både exotiskt och spännande. Och vackert. Att man sedan bara ännu en liten bit till österut når öknen gör ju inte det hela mindre häftigt precis. Öknen. Himmel! Det känns nästan konstigt att säga det högt. Öknen. Jag har aldrig någonsin varit i en öken. Och nu bor jag mer eller mindre intill en.

Ja, vi bor verkligen mitt emellan det mesta vad gäller olika typer av natur. Vi bor ungefär en halvtimme från havet, en dryg timme från bergen och kanske två timmar från öknen. Galet! Vill självklart köra dit också framöver. Men nu tillbaks till vår tur genom bergen mellan Julian och San Diego.

Vi körde från Julian och genom William Heise County Park samt Cuyamaca State Park. Här kan man campa på somrarna. Och fiska. Och vandra. Här är naturen verkligen vild. Här finns både coyotes och mountain lions (pumor). Nu då vi körde såg vi dock enbart hjortar (rådjur?). Nedan kommer mina bilder. Nästan alla tagna genom vindrutan på bilen då vi körde så kvaliteten kanske inte är den bästa, men jag vill ändå gärna visa hur häftig naturen är där ute.

Här har vi precis åkt ut ur Julian. Berg åt alla håll.

Vi stannade vid denna utsiktspunkt. Så vackert!

Det är en viss känsla att köra längs vägar som denna

Som sagt, Vilda Västern-känslan höll i sig

Plötsligt kom en flock hjortar (rådjur?) utspringande på vägen framför oss till Storasysters stora lycka

Vi fick snällt vänta tills de hoppat och skuttat över vägen

Att köra i bergen innebär serpentinvägar med tvära kurvor

Även då vi kommit ut på de större vägarna ser man bergen runtomkring

Här ser man Julian uppe till höger. Vi körde från Mira Mesa (där vi bor) norrut på I-15 sedan österut längs med 78:an, genom Ramona och vidare till Julian. Därifrån körde vi sedan söderut på Highway-79 genom de två naturreservaten ner till Interstate 8 och sedan vidare österut till nästa interstate nummer 15 som vi följde hem.

När vi kommit ut från de mindre vägarna tog vi Insterstate 8 västerut och körde sedan på Interstate 15 norrut. Den senare av motorvägarna tar oss i stort sett hela vägen hem. En riktigt lyckad utflykt och vi kommer helt klart att återkomma till både Julian och till bergen och naturreservaten.

San Diego Zoo med vänner från New York

Idag, lördag träffade vi gamla NY-vänner som var på besök här i San Diego. Vi sågs på San Diego Zoo. En riktigt härlig dag blev det. Zoo:t var verkligen otroligt fint. Flera vi träffat som varit på Zoo:t här tidigare har berättat för oss att de tycker detta är en av de bästa djurparkerna här i USA och jag har visserligen ingen erfarenhet av Zoo:n här mer än de i NYC, men tyckte verkligen mycket om detta. Så jag är glad att flera av våra vänner i NYC samlat till ett Zoomedlemskap för ett år framåt som vi fick i avskedspresent när vi lämnade New York. Det kommer verkligen att utnyttjas!

Som extra bonus var det såklart superroligt att träffa våra kompisar från NYC. Vi lärde känna varandra då Storasyster gick i samma rum på dagis som deras äldsta dotter. Storasysters sista år på dagis. Familjen hade då nyligen flyttat till NYC från Tyskland. Det är ca två år sedan nu, och vi har inte haft någon jättetät kontakt sedan tjejerna började skolan eftersom de gick i olika skolor. Men de gånger vi ändå setts har vi alltid haft väldigt trevligt tillsammans. Sådär enkelt och okonstlat som det är med folk man verkligen "klickar" med. Likaså idag. Mycket prat blev det för de vuxnas del. Och barnen lekte och hade väldigt roligt ihop. Ytterligare en bonus var vädret sådär alldeles alldeles perfekt lagom. Inte för varmt. Inte för kallt. Svag bris. Sol. Ja, helt enkelt en väldigt perfekt lördag å¨alla sätt och vis.

Klätterapor

M med Lillebror

De hade så roligt tjejerna

Linbanetur

Zoo:t ligger i Balboa Park

En glad liten Plutt

Alltså växtligheten här... Den är helt fantastisk! Jag får gnugga mig i ögonen ofta ofta när jag går runt här och ser alla träd, buskar, blommor och annat som har helt otroliga former och färger.

Ny keps inhandlades!

Flamingos

Och självklart skulle en penny "pressas"

Hon har en hel del från Zoo:t och Akvariet i NYC. Nu kan San Diego Zoo-penny-samlingen börja...!

Kvällen avslutades sedan hemma med middag och sedan svensk TV. Först såg vi första deltävlingen av Melodifestivalen. På SVTPlay. Så rösta kunde vi såklart inte. Men Storasyster tycker det är jätteroligt och spännande. Själv bryr jag mig inte det minsta, men det är roligt att kolla tillsammans med henne. Efter att barnen somnat såg vi sedan På Spåret också. Svensk TV-underhållning när den är som bäst tycker jag. Men det var svårt denna gången. Tyckte både M och jag...

Imorgon fortsätter vi det svenska temat med att åka till IKEA. Vi behöver en del till möbler här. Och så passar vi på att fylla på med lite svenska "godsaker" som lingonsaft, knäckebröd, dammsugare och köttbullar. Men nu blir det sängen.