Hula

Igår var det fredag och då hade Storasyster dansuppvisning. Hon går på ett "After School Program" två dagar i veckan där hon bl a dansar Hawaiiansk dans. Något hon verkligen kommit att tycka mycket om. Och nu hade alla barnen sin Winter Showcase där de fick visa upp vad de gjort under vintern. Det var allt från hip hop, ukulele, amerikanska teckenspråket, till hula, cheerleading, Kung-Fu och sång. Alla var otroligt duktiga, men det jag tycker allra mest om i den här After-School-verksamheten är själva "andan". Det är otroligt härliga ledare och de har en väldigt fin stämning där tycker jag. Med betoning på att man ska hjälpa andra och göra sitt bästa. Jag gillar det.

Hulatjejerna gör sig i ordning innan de ska upp på scenen. 

Storasyster till vänster dansade strax bakom deras danslärare

Koncentration

Alla var jätteduktiga tycker jag och det var roligt att se

Glad, stolt och lättad var hon efter framträdandet, min fina fina tjej

Det hela avslutades med att alla barnen gemensamt sjöng en hawaiiansk sång

Jag är jätteglad över att Storasyster fick en plats i det här programmet. När vi sökte fanns var det egentligen fullt, men pga att jag fått felaktig information om dead line för ansökan så fick hon börja trots att man egentligen inte hade någon plats kvar. Anledningen till att vi ville att hon skulle få gå där var två. Den allra första var att jag i höstas sökt ett jobb som det ett tag såg ut som om jag eventuellt skulle få. Men här i USA är det ofta så att får man ett jobb vill de att man ska börja så snart som möjligt vilket ofta är inom två veckor. Alltså ville vi hitta en aktivitet för Storasyster efter skolan och just det här programmet hade jag hört mycket gott om. Jag tyckte det verkade väldigt bra också just för att de blandar "akademisk" hjälp (de får läxhjälp, och de har även lektioner med bl a science, matematik, engelska och schack) med sport, dans, musik och sång. Den andra anledningsen är helt enkelt att vi tyckte det kunde vara bra för henne att utöka sitt sociala umgänge. Att träffa fler barn i skolan, även utanför hennes egen klass. Nu går hon som sagt två gånger i veckan, men om jag skulle få ett jobb (håll gärna alla tummar och tår ni kan inför att det faktiskt ska ske detta året....) så kommer det vara enkelt för henne att utöka till fem dagar i veckan. Hon känner alla där nu och trivs jättebra.

Även Lillebror tyckte det var ganska hejsan ett tag under uppvisningen. Han gjorde lite småsuccé genom att härma Kung-Fu efter att ha sett den uppvisningen, samt att räkna med högt när teckenspråksuppvisningen var igång och barnen visade tecknen för (och uttalade) 1-10. Samma sak hände när de visade tecknen för, samt uttalade alfabetet. Lillebror härmade då också vilket många bak i publiken tyckte var väldigt roligt.

Väl hemma var vi alla ganska trötta och det kändes väldigt skönt att det var fredag. Det blev en skön kväll med film tillsammans med Storasyster och sedan "På Spåret" för mig och M när båda barnen var i säng.

Ett år äldre

Så är man ett år äldre. Igen. Mitt första år här i San Diego är till ända. Jag och M kollade på ett gammalt X-files avsnitt härom kvällen (inför den nyinspelade säsongen som FOX ju precis börjat visa) och i det gamla avsnittet "Home", förövrigt ett av mina favoriter av X-files, fick man i ett snabbt klipp se en gammal tidning vars framsida visade att Elvis Presley dött. Så nu vet jag att jag är äldre än Elvis.

Väcktes på morgonen av att M och Storasyster sjöng "Vi gratulerar". Lillebror som vaknat tidigare låg redan bredvid mig i sängen. En riktigt mysig stund blev det då vi alla fyra låg i sängen och myste. pratade och sjöng Happy Birthday. När Storasyster sjöng varianten med "cha cha cha" skrattade Lillebror så han kiknade.

Gårdagen bjöd sedan på finaste födelsedagsvädret. Strålande sol från en klarblå himmel. Runt 18 grader när jag var ute med Lillebror i en av våra favoritlekparker. Och sedan steg temperaturen till runt 22-23 på eftermiddagen. Efter att jag varit med Lillebror och gungat köpte vi med oss lite bagels, strawberry cream cheese och gravlax hem. Det blev en bagelfika med min kompis J som kom över med sina döttrar och vi hade som vanligt en hel massa att pladdra om medan de minsta ömsom lekte ömsom bråkade. Och så blev det lite prat med Sverige också såklart.

Storasyster hade gjort ett otroligt fint litet skrin som jag fick i födelsedagspresent. Där ska jag förvara ringar. På eftermiddagen åkte hon, jag och Lillebror till Swedish Royal Bakery som jag även skrivit lite om tidigare, och hämtade de semlor jag beställt. Födelsedagssemla istället för födelsedagstårta.

Strålande sol på morgonen

På väg ner hem från Parken, Älskar utsikten när man kör ner från kullen där parken ligger.

Min fina hjärtformade ask som Storasyster målat och dekorerat

Mina fina födelsedagstulpaner

På eftermiddagen var vi i en annan lekpark dit även M kom och mötte oss. Men då solen började dala begav vi oss av hemåt.

Födelsedagssemlor

Glass - och klätterpremiär

I lördags var det glasspremiär för Storasyster. Det märks med andra ord att vi bor långt från vinter och snö och kyliga temperaturer. Ingen Jonas så långt ögat når. Jag kan känna en sorg och saknad i hjärtat när jag ser alla fina, underbara bilder på Facebook där våra NYC-vänner åkt pulka i ett fantastiskt vitt och vackert Central Park i helgen. Samtidigt känner jag att jag är så tacksam över att vi har såpass behagligt klimat här ändå. Min vardag. Skulle vara så mycket mer jobbig om vi haft riktig vinter.

På lördagseftermiddagen tog vi oss till en av våra favoritparker här i närheten - Hilltop.

Och efter en liten stund hörde vi den välbekanta melodin från glassbilen. Givetvis ville Storasyster ha en glass. 

Glad tjej med sin favoritglass. Det var runt 18-19 grader och sol vilket var helt okej glassväder.

Lillebror gungade. Och gungade och gungade och gungade. Att gunga har nu blivit en av hans favoritsysslor. Det är synd vi inte har en gunga här hemma.

Att busa med pappa M är såklart också en favorit. 

Och att klättra. Här premiärklättrare han. Tidigare har han velat men inte klarat att klättra själv, men nu gick det plötsligt väldigt bra. Självklart har man hjärtat i halsgropen, och många av "klätterställningarna" här i USA tycker jag är sådana att ma lätt får just halsgropshjärta när man är där med små barn. 

Senare blev det molnigare men med utsikten uppifrån Hilltop spelar det ingen roll vilket väder det är tycker jag. Det är alltid vackert.

Skoldans - 50-tal

I fredags var det som sagt dags för årets Skoldans. Förra året var ju Storasysters första. Då kände vi knappt någon men hon hade ändå roligt. I år skulle bästa kompisen också gå vilket Storasyster sett fram emot väldigt mycket. Temat för Skoldansen i fredags var 50-tal. Skoj tyckte jag. Storsyster var otroligt peppad inför dansen och hon och hennes bästa vän sågs hemma hos oss innan dansen för att göra sig i ordning. Det hördes fnitter i hela lägenheten.

Färdiga att gå till Skoldansen

I entrén till auditoriet hade man dekorerat dörren. Till vänster om dörren skymtar väggmålningen av den svarta pantern som är skolans maskot.

Fotosession utanför

Men sedan var det till att snabbat gå in för musiken lockade

Man hade såklart fixat musikanläggning och DJ på scenen

Det dansades hej vilt under i stort sett hela kvällen

Även Lillebror rockade loss på dansgolvet

Hur skoj som helst tyckte han att det var, men till slut fick jag ta ut honom för han blev vildare och vildare

Han tyckte det var väldigt spännande att spana in alla som sprayade håret i den lilla "hårsprays- och fixarhörna" som man anordnat utanför

Här kunde alla som ville göra sig iordning och/eller spraya håret. Antingen med vanlig hårspray eller med färgad sådan

Lite tävlingar anordnades också. 50-tals inspirerade såklart. Här rockring!

Senare blev det Bubbelgumstävling där den största bubblan vann. 

Storsyster och hennes kompisar kämpade på bra men ingen av dem hade vanan inne att blåsa bubbelgumsbubblor.

Glada skratt

Utanför såldes även förfriskningar och lite "snacks" samt varmkorv ifall man var sugen

Två superglada tjejer

Det var en mycket lyckad kväll och Storasyster var både glad, uppspelt och slutkörd efteråt. Då hade hon dansat, hoppat, sprungit, och tävlat hela kvällen. Själv var jag imponerad (återigen) över hur otroligt fint man ordnat och arrangerat. Det är PTA (föräldraföreningen) som ordnar Skoldansen och det mesta fixas alltså av frivilliga föräldrar. Både planering, dekorering av lokalen, maten och rent finansiellt också. Som sagt, jag imponeras så av alla föräldrar som engagerar sig i skolorna här. Utan dem skulle sådana här evenemang knappast kunna bli av.

Skoldans

Ikväll är det dags för skoldans för Storasyster. Minns att hon gick på förra årets dans också, men då var vi så nyinflyttade jag varken hon eller vi knappt kände någon. Trots det hade hon väldigt kul. Och i år kommer bästa kompisen med. Tjejerna ska komma hit först och göra sig i ordning. Det blir nog skoj. Temat i år är 50-tal, men Storasyster kommer inte att vara som tagen ur Grease direkt.  Så mycket har inte den här mamman ansträngt sig. Röd kort klänning med mycket snurrvidd ska hon ha ändå. Det blir nog bra.

Återkommer med bilder senare.

Jonas på intågande i öst men här i väst har vi varmt

På amerikanska östkusten förbereder man sig för en av de värsta snöstormarna på länge länge. Det är stormen Jonas som är på ingång. Tydligen ska han dra in under morgondagen, fredag. Jag saknar INTE de här ovädren alls. Minns så otroligt många snöstormar under våra år i NYC. Vissa utspelade sig mest i TV-kanalernas nyhets- och väder program medan andra faktiskt levererade en hel del snö. Ibland lamslogs hela staden. Och vi som bodde på 18:e våningen kunde ofta känna av de starka vindarna i huset. De liksom tog tag i väggarna och fönstren vibrerade. Fast visst är det otroligt vackert och mysigt med ett snöklätt New York City, det är det. Efter att stormarna bedarrat och man kan njuta av vit snö och blå himmel. Att då gå till Central Park och njuta av snön. Åka pulka. Göra snöänglar. Kasta snöboll eller rulla en snögubbe. Det är fantastiskt. Det kan jag sakna.

Central Park är magiskt när snön pudrat den vit

Under de åren jag jobbade i New Jersey och pendlade med bil var det åtskilliga dagar jag fick jobba hemifrån istället för att köra dit. Flera gånger stängde hela arbetsplatsen på grund av att de inte tyckte det var säkert för folk att köra dit. När det blir riktiga snöoväder i USA kommer det ofta enorma mängder under kort tid vilket kan skapa kaos både i städer och på motorvägar. Dessutom kör man inte med vinterdäck vilket självklart också bidrar till att just trafiken drabbas. Sådana här dagar stängs också ofta skolorna. Så kallade "Snow Days". Något som alltid var knepigt när båda föräldrarna arbetade men plötsligt skulle barnen stanna hemma. I NYC hade vi tur för vi hade ett så bra nätverk. Vi hjälptes ofta åt flera föräldrar. Plus att både M och jag hade relativt flexibla arbetstider där vilket gjorde det möjligt att pussla runt med tiderna under dagen.

En av våra s.k "Snow Days" i NYC för ett antal år sedan (tror 2012)

Detta är normalt en trappa, men snön gjorde den till en lagom pulkabacke.

Och ja, jag ser en massa oerhört vackra, stämningsfulla bilder nu från Sverige från den vinter som kommit dit. Nu är det väl vitt i stort sett i hela landet. När vi reste därifrån precis efter nyår hade ju snön ännu inte kommit till Skåne, men vintern hittade dit bara lite efter att vi var tillbaka här. Och ja, när jag ser de här bilderna rycker det lite i min vinterlängtan. Men när jag sedan tänker på hur jobbigt jag tyckte det var att dra på Lillebror alla vinterkläder när vi var där i julas så lägger sig min vinterlängtan rätt fort ändå. Det är ljuvligt med vinter, men vintervardag med småbarn är rätt jobbigt och jag ska erkänna att jag är mest glad att jag slipper. 

Sista gången vi åkte pulka i "Parken" (Central Park). Det var januari 2014, alltså ca 2 månader innan Lillebror tittade ut.

Som sagt, stormar som Jonas är inget jag saknar alls. Och jag tänker mycket på alla våra vänner på östkusten. Och jag hoppas att de ska fixa detta bra. Att inga ska skadas eller råka ut för stora skador på hus och hem. Att de ska klara sig från bilolyckor och halkolyckor med brutna ben. Och strömavbrott. För det är vanligt det med då stora snömängder dimper ner i förorten. I vissa fall kan man bli av med strömmen länge vilket verkligen inte är kul när temperaturen kryper ner långt under nollan.

Nej, här borta på Västkusten är vi väldigt förskonade från vädrets makter. Iallafall den här sortens makter. Och vinter känns just nu väldigt avlägset. Det har visserligen varit ovanligt kyligt här för årstiden, just på grund av El Nino. Men idag var det nästan sommarvärme igen. Med temperaturer strax över 20. Nu tänker jag på er där borta i öst och jag följer vädret. Håll er varma och ge er inte ut om ni inte nödvändigtvis måste!

Bild från i måndags då vi var ute på eftermiddagen och de här galna barnen enbart hade t-shirts samt var barfota! DET tyckte jag verkade lite väl kallt för min egen del. Idag hade jag dock flip-flops igen. Och svettades lite i min långärmade tröja.

Såhär har jag ofta klätt Lillebror senaste tiden. Bomullsbyxor och långärmad t-shirt men med en stickad tröja över. Det har känts ganska lagom.

HURRA!!!!

För min fina Svägerska som fyller år idag!!

Önskar vi hade kunnat fira dig på plats, men är glad att vi sågs för en månad sedan iallafall.

Kram!

Ett litet stänk av Ocean Beach

Igår lördag bestämde vi oss att efter en mycket lugn morgon och förmiddag ge oss iväg på en liten utflykt. Vi köpte med oss lite lunch och körde söderut till Ocean Beach. Vädret var riktigt skönt med temperaturer runt 16-17 grader och det kändes otroligt fint att komma till havet igen. Redan när vi steg ur bilen kände man den där mycket speciella doften av hav och salt. Jag älskar den verkligen!  Nedan kan ni njuta av en bildkavalkad från gårdagen. Det är långt från alla vackra vinterbilder jag överöses av i mitt Facebook- och Instagramflöde. Som sagt, vinter i SoCal är långt ifrån de vintrar man är van vid som före detta nordbo och New Yorker. Annorlunda. Jag kan sakna snö, is och frost. Men ska inte sticka under stol med att det är fantastiskt att kunna njuta av stranden mitt i januari också.

Vita stolar som väntar på bröllopsgästerna

Det är ju mitten av januari men i San Diego verkar det alltid vara mer eller mindre surfsäsong

Som sagt....

Surfare och simmare delas upp, fast igår var det endast surfare i vattnet

Vi promenerade bort en bit längs stranden för att hitta ett bra ställe att äta vår medhavda lunch

Hittade ett par picknickbord på en gräsplätt. Perfekt för vår lunch. Vietnamesiska mackor till mig och M samt McDonalds till barnen. De som bor här har verkligen nära till strand och hav. Tyvärr är det även otroligt många hemlösa som driver runt här i området. Vi såg flera runt oss när vi åt lunch och ännu fler på stranden och piren. Sorgligt av så många olika skäl.

Fler än jag njöt av havsluften

Den här lille mannen ville helst rulla, hoppa, springa ner till vattnet men till hans stora förtret var det inte riktigt läge tyckte vi.

I bakgrunden kan man skymta en långa och höga piren

På väg mot piren passerade vi bröllopsplatsen och då var det hela i full gång

Vid pirens början

På ena grinden står det Fishing Pier...

...och på den andra Ocean Beach

Husen längs med vattnet på ena sidan skiftade väldigt. Vissa såg ut att vara i nästan fallfärdigt skick medan andra var välskötta.

Cafét här uppe på piren heter "Walking on Water" och jag och Storasyster köpte en kaffe och en choklad där på vägen tillbaka

Piren är som sagt hög vilket man även kan se här på de pålar som caféet vilar på

Längst ut såg vi en del segelbåtar

Kelp är en av de havsalger jag är mest fascinerad av. Här ute i havet i södra Kalifornien kan de bilda fantastiska skogar på botten. 

Eftersom det är januari kunde man köpa både varm cider och varm choklad på kaféet.

Storasyster valde varm choklad med vispgrädde, medan jag njöt av n kaffe medan vi satt och såg ut över havet och solen som sakta började dala mot horisonten.

De kitchiga gatlamporna passade fint här

Jag tyckte att Ocean Beach påminde en hel del om Coney Island i New York. Här fanns många original. Ofta lite sisådär hippieinfluerade. Både självvalda sådana men också många från samhällets underkant. Man säljer egengjord konst, spelar gitarr, sjunger. Röker. Eller bara hänger. Och som jag nämnde, många hemlösa. Och många av de hus som ligger i området ser rätt slitna ut. Jag gissar att det är många som bor här som inte har det så jättebra ekonomiskt.  

När mörket sänkte sig körde vi hemåt och fixade en Tacomiddag. Storasyster lärde oss hur man lagar sina egna quesadillas och de blev väldigt lyckade. Kul nu när hon är såpass stor att hon tycker det är roligt att laga en del mat själv. Hon är inte överförtjust i tacos men quesadillas gillar hon. 

Idag söndag har det varit en lugn dag utan särskilt mycket på agendan. M tog en liten tur med Lillebror medan jag satt och försökte kolla jobb och fila på min resume. Imorgon är det ledigt från skolan eftersom det är Martin Luther King Jr Day. Så Storasyster får en kort vecka vilket jag tror hon tycker känns skönt. Själv tycker jag att helgen gick lite väl fort, men så är det ju ofta med just helgerna.